[haskell/sv-se] initial

sv-se/haskell-sv.html.markdown

@@ -0,0 +1,461 @@
+---
+language: Haskell
+filename: learnhaskell.hs
+contributors:
+    - ["Adit Bhargava", "http://adit.io"]
+translators:
+    - ["Edward Tjörnhammar", "http://edwtjo.me"]
+lang: sv-se
+---
+
+Haskell skapades för att vara ett praktiskt, rent, funktionellt
+programmeringsspråk. Det är känt för sin använding av monader och dess
+härledande typsystem men anledningen till att jag ständigt återbesöker språket
+är på grund av dess elegans. Haskell gör programmering till ett rent nöje.
+
+```haskell
+-- Radkommenterar börjar med två bindestreck.
+{- Flerradskommentarer innesluts av vänster/höger måsvinge bindestreck
+block på detta vis.
+-}
+
+----------------------------------------------------
+-- 1. Fördefinierade datatyper och operatorer
+----------------------------------------------------
+
+-- Du har siffror
+3 -- 3
+
+-- Matte fungerar som förväntat
+1 + 1 -- 2
+8 - 1 -- 7
+10 * 2 -- 20
+35 / 5 -- 7.0
+
+-- Division är normalt inte heltalsdivision
+35 / 4 -- 8.75
+
+-- Heltalsdivision, här infix div
+35 `div` 4 -- 8
+
+-- Boolar (Sant och Falskt) är fördefinierade
+True
+False
+
+-- Samt dess operationer
+not True -- False
+not False -- True
+1 == 1 -- True
+1 /= 1 -- False
+1 < 10 -- True
+
+-- I ovanstående exempel är `not` en funktion vilken bara tar ett argument.
+-- Haskell behöver inte paranteser för sina funktionsanrop... alla argument
+-- ges mellanslagsseparerade direkt efter funktionen. Det övergripande mönstret
+-- är:
+-- func arg1 arg2 arg3...
+-- Se sektionen om funktioner för information om hur du skriver dina egna.
+
+-- Strängar och bokstäver
+"Detta är en sträng"
+'a' -- bokstav
+'Du kan inte använda enkelfnutt för strängar.' -- fel!
+
+-- Strängar kan konkateneras
+"Hej " ++ "världen!" -- "Hej världen!"
+
+-- En sträng är en lista av bokstäver
+['H', 'e', 'j', 's', 'a', 'n'] -- "Hejsan"
+"Detta är en sträng" !! 0 -- 'D'
+
+
+----------------------------------------------------
+-- 2. Listor och Tupler
+----------------------------------------------------
+
+-- Varje element i en lista måste ha samma typ.
+-- Dessa listor är ekvivalenta:
+[1, 2, 3, 4, 5]
+[1..5]
+
+-- Intervall är mångsidiga.
+['A'..'F'] -- "ABCDEF"
+
+-- Man kan stega intervall.
+[0,2..10] -- [0, 2, 4, 6, 8, 10]
+[5..1] -- [] (Haskell förutsätter normalt inkrement)
+[5,4..1] -- [5, 4, 3, 2, 1]
+
+-- Indexering in i en lista
+[1..10] !! 3 -- 4 (nollindexerat)
+
+-- Man kan ha oändliga listor i Haskell!
+[1..] -- listan över alla naturliga tal
+
+-- Oändliga listor fungerar enbart för att Haskell har "lat evaluering".
+-- Det betyder att Haskell bara evaluerar de uttryck den måste. Du kan alltså
+-- fråga efter det 1000:e elementet i en oändlig lista och Haskell kommer då ge
+-- dig det:
+
+[1..] !! 999 -- 1000
+
+-- Nu har Haskell evaluerat element 1 till 1000 i denna lista... men resten
+-- av medlemmarna i denna oändliga lista existerar inte ännu! Haskell kommer
+-- faktiskt inte utvärdera element den inte måste.
+
+-- Sammanslagning av två listor
+[1..5] ++ [6..10]
+
+-- Lägg till 0 vid listhuvudet
+0:[1..5] -- [0, 1, 2, 3, 4, 5]
+
+-- fler listoperationer som huvud, svans, initiella samt sista
+head [1..5] -- 1
+tail [1..5] -- [2, 3, 4, 5]
+init [1..5] -- [1, 2, 3, 4]
+last [1..5] -- 5
+
+-- listomfattningar
+[x*2 | x <- [1..5]] -- [2, 4, 6, 8, 10]
+
+-- med bivilkor
+[x*2 | x <- [1..5], x*2 > 4] -- [6, 8, 10]
+
+-- Varje element i en tupel kan ha olika typ men en tupel kan bara ha en
+-- fixerad, eller statisk, längd.
+-- En tupel:
+("haskell", 1)
+
+-- För att komma åt element i ett par, alltså en 2-tupel, finns
+-- de fördefinierade funktionerna:
+fst ("haskell", 1) -- "haskell"
+snd ("haskell", 1) -- 1
+
+----------------------------------------------------
+-- 3. Funktioner
+----------------------------------------------------
+-- En enkel funktion med två parametrar
+add a b = a + b
+
+-- Notera även att om du använder ghci (Haskellinterpretatorn) kommer du behöva
+-- använda `let` namnbindning för att synliggöra din funktionsdeklaration,
+-- alltså
+let add a b = a + b
+
+-- För att använda funktionen
+add 1 2 -- 3
+
+-- Man kan även göra funktionsanropet infix, alltså mellan parametersättningen,
+-- med hjälp av bakåtfnuttar:
+1 `add` 2 -- 3
+
+-- Du kan även definiera funktioner vars funktionsnamn avsaknar bokstäver!
+-- Med hjälp av parenteser kan du därmed definiera operatorer (normalt infix)!
+-- Följande är en operator för heltalsdivision, vilken förlitar sig på div:
+(//) a b = a `div` b
+35 // 4 -- 8
+
+-- Funktionsvakter: ett enkelt sätt att grena ut dina funktioner
+fib x
+  | x < 2 = 1
+  | otherwise = fib (x - 1) + fib (x - 2)
+
+-- Mönstermatchning fungerar på liknande vis. Här ger vi tre olika
+-- parametermatchningar för vårat fib-resulat. Haskell kommer automatiskt följa
+-- första bästa träff, uppifrån ned, vars vänstra sida om likhetstecknet matchar
+-- anroparens parametervärde.
+fib 1 = 1
+fib 2 = 2
+fib x = fib (x - 1) + fib (x - 2)
+
+-- Mönstermatchning på tupler:
+foo (x, y) = (x + 1, y + 2)
+
+-- Mönstermatchning på listor. Här är `x` det första elementet i listan och `xs`
+-- är resten av listan. Nu kan vi skriva våran egen map-funktion
+minMap func [] = []
+minMap func (x:xs) = func x:(minMap func xs)
+
+-- Anonyma funktioner, eller lambdauttryck, skapas med hjälp av omvänt
+-- snedstreck, följt av parametrarna
+minMap (\x -> x + 2) [1..5] -- [3, 4, 5, 6, 7]
+
+-- Användning av fold (även kallad `inject`, `reduce`, osv.) tillsammans med en
+-- anonym funktion. `fold1` är en vänstervikande funktion och använder första
+-- värdet i listan som det initiella värdet för ackumulatorn.
+foldl1 (\acc x -> acc + x) [1..5] -- 15
+
+----------------------------------------------------
+-- 4. Mer funktioner
+----------------------------------------------------
+
+-- Partiell applikation:
+-- Om du inte anropar funktionen med alla sina argument
+-- blir den partiellt applicerad. Det betyder att du erhåller en funktion där en
+-- delmängd av parametrarna blivit värdesatta men några är fortfarande fria.
+add a b = a + b
+foo = add 10 -- foo är nu en funktion som tar ett nummer och lägger till 10 till
+             -- det
+foo 5 -- 15
+
+-- Ett annat sätt att skriva samma sak
+foo = (10+)
+foo 5 -- 15
+
+-- Funktionskomposition:
+-- Operatorn `.` kedjar ihop funktioner
+-- Till exempel, nedan är `foo` en funktion som tar ett värde, den adderar 10
+-- till det, multiplicerar det resultatet med 4 och sen ersätts med det värdet.
+foo = (4*) . (10+)
+
+-- 4*(10+5) = 60
+foo 5 -- 60
+
+-- Precedensordning:
+-- Haskell har en operator `$`. Denna operator applicerar en funktion till en
+-- given parameter med dess precedens. I kontrast mot vanlig
+-- funktionsapplikation, vilket har den högsta utvärderingsprioriteten 10 och
+-- associerar till vänster, har denna prioritetsordning 0 och är
+-- högerassociativ. Denna låga prioritet medför att parameteruttrycket till
+-- höger om operatorn får det reducerat innan det appliceras till sin vänster.
+
+-- före
+even (fib 7) -- falskt
+
+-- ekvivalent
+even $ fib 7 -- falskt
+
+-- med funktionskomposition
+even . fib $ 7 -- falskt
+
+
+----------------------------------------------------
+-- 5. Typsignaturer
+----------------------------------------------------
+
+-- Haskell har ett väldigt starkt typsystem, alla giltiga uttryck har en typ.
+
+-- Några grundläggande typer:
+5 :: Integer
+"hello" :: String
+True :: Bool
+
+-- Funktioner har också typer,
+-- `not` tar en bool och returnerar en bool:
+-- not :: Bool -> Bool
+
+-- Här är ett exempel på en funktionssignatur vilken beskriver en funktion som
+-- reducerar två heltal till ett:
+-- add :: Integer -> Integer -> Integer
+
+-- Trots att Haskell härleder typen på icke typsatta uttryck är det bra form att
+-- explicit ange dessa för ens deklarerade funktioner:
+double :: Integer -> Integer
+double x = x * 2
+
+----------------------------------------------------
+-- 6. Kontrollflöde och Ifsatser
+----------------------------------------------------
+
+-- if-sats
+haskell = if 1 == 1 then "awesome" else "awful" -- haskell = "awesome"
+
+-- if-statser kan spridas över rader men indentering har betydelse
+haskell = if 1 == 1
+            then "awesome"
+            else "awful"
+
+-- case uttryck: följande är ett exempel på kommandoradsparsning
+case args of
+  "help" -> printHelp
+  "start" -> startProgram
+  _ -> putStrLn "bad args"
+
+-- Haskell har inte loopar istället används recursion.
+-- map applicerar en funktion över varje element i en lista
+
+map (*2) [1..5] -- [2, 4, 6, 8, 10]
+
+-- man kan deklarera en for funktion genom att använda map
+for array func = map func array
+
+-- och därefter använda den tillsammans med en anonym funktion för att
+-- efterlikna en loop
+for [0..5] $ \i -> show i
+
+-- men vi kunde även ha skrivit på följande vis:
+for [0..5] show
+
+-- Du kan använda foldl eller foldr för att reducera en lista
+-- foldl <fn> <initial value> <list>
+foldl (\x y -> 2*x + y) 4 [1,2,3] -- 43
+
+-- Vilket är samma sak som
+(2 * (2 * (2 * 4 + 1) + 2) + 3)
+
+-- foldl viker från vänster, foldr från höger
+foldr (\x y -> 2*x + y) 4 [1,2,3] -- 16
+
+-- Vilket alltså är samma sak som
+(2 * 1 + (2 * 2 + (2 * 3 + 4)))
+
+----------------------------------------------------
+-- 7. Datatyper
+----------------------------------------------------
+
+-- Såhär definierar du din egen datatyp i Haskell
+data Color = Red | Blue | Green
+
+-- När du gjort det kan du använda den i funktionssignaturer och uttryck
+say :: Color -> String
+say Red   = "Du är Rö!"
+say Blue  = "Du är Blå!"
+say Green = "Du är Grön!"
+
+-- Dina datatyper kan även ta parametrar
+data Maybe a = Nothing | Just a
+
+-- Följande uttryck är alla specialiseringar av typen Maybe
+Just "hello"    -- har typen `Maybe String`
+Just 1          -- har typen `Maybe Int`
+Nothing         -- har typen `Maybe a` för alla `a`
+
+----------------------------------------------------
+-- 8. Haskell IO
+----------------------------------------------------
+
+-- Även om IO inte kan förstås fullt ut utan att först förklara monader är det
+-- inte svårt att lära sig tillräckligt för att komma igång
+
+-- När ett Haskellprogram körs är det topnivåns main som körs. Main måste
+-- returnerna ett värde av typen `IO a`, för någon typ `a`. Till exempel:
+
+main :: IO ()
+main = putStrLn $ "Hej, himmelen! " ++ (say Blue)
+-- putStrLn har typen type String -> IO ()
+
+-- Det är enkelt att göra IO om du kan implementera ditt program som en funktion
+-- från String till String. Funktionen
+--    interact :: (String -> String) -> IO ()
+-- tar denna funktion och matar den med strängdata från stdin och skriver ut
+-- resultatet som en sträng på stdout
+
+countLines :: String -> String
+countLines = show . length . lines
+
+main' = interact countLines
+
+-- Du kan tänka på värden av typen `IO ()` som att representera
+-- händelsesekvenser du vill att din dator skall utföra, likt imperativa språk.
+-- För att kedja ihop händelsesekvenser använder man ett syntaktiskt socker
+-- kallat do-notation. Som exempel:
+
+sägHej :: IO ()
+sägHej = do
+   putStrLn "Vad heter du?"
+   namn <- getLine -- denna raden läser en rad från stdin och vi binder den till
+                  -- funktionsnamnet `namn`
+   putStrLn $ "Hejsan, " ++ namn
+
+-- Övning: Skriv din egen version av interageringsfunktionen `interact` som bara
+-- läser en rad från stdin, vanliga `interact` läser till EOF.
+
+-- Koden i sägHej kommer dock aldrig exekveras. Den enda handlingen som blir det
+-- är som bekant utvärderingen av `main`.
+-- För att köra `sägHej` kommentera ut definition av `main` ovan och
+-- avkommentera nedanstående version:
+--   main = sayHello
+
+-- Låt oss bättre förstå hur funktionen `getLine` vi just använde fungerar. Dess
+-- typsignatur är:
+--    getLine :: IO String
+-- Du kan tänka på typen `IO a` som att representeras av ett datorprogram vilken
+-- kommer generera ett värde av typen `a` när det exekveras (utöver allt annat
+-- det kan tänkas göra). Vi kan därtill binda detta värde till ett namn för
+-- återanvändning genom att använda `<-`. Vi kan även skapa våran egen handling
+-- av typen `IO String`:
+
+handling :: IO String
+handling = do
+   putStrLn "Detta är en rad, tihi"
+   input1 <- getLine
+   input2 <- getLine
+   -- Typen av hela `do` blocket är vad som står på sista raden. Här är även
+   -- `return` inte ett nyckelord i språket utan en funktion med en typsignatur
+   return (input1 ++ "\n" ++ input2) -- return :: String -> IO String
+
+-- Vi kan använda `return` på samma sätt som vi använde `getLine`:
+
+main'' = do
+    putStrLn "Jag kommer eka två rader!"
+    result <- handling
+    putStrLn result
+    putStrLn "Tack och hej leverpastej!"
+
+-- Typen `IO` är ett exempel på en monad. Sättet Haskell utnyttjar monader på är
+-- anledningen till hur språket kan bibehålla sin renhet. En funktion vilken
+-- interagerar med omvärlden (alltså gör IO) blir markerad med `IO` i sin
+-- typsignatur. Detta låter oss enkelt upptäcka vilka funktioner som är "rena"
+-- (inte interagerar med omvärlden eller är tillståndsoberoende) and vilka
+-- funktioner som inte är det.
+
+-- Detta är ett mäktigt särdrag eftersom det är enkelt att köra rena funktioner
+-- sammanlöpande; Samtidig programmering är enkel att göra i Haskell.
+
+----------------------------------------------------
+-- 9. Haskell REPL (kodtolk)
+----------------------------------------------------
+
+-- Efter installation av GHC kan vi starta tolken genom att skriva `ghci`.
+-- Nu kan du mata in Haskellkod direkt i den. Nya värden måste introduceras med
+-- `let` bindning:
+
+let foo = 5
+
+-- Du kan även se typen av namnbindningen med `:t`
+
+> :t foo
+foo :: Integer
+
+-- Operatorer, som `+`, `:` och `$` är funktioner. Deras typ kan inspekteras
+-- genom att skriva operatorn mellan parenteser:
+
+> :t (:)
+(:) :: a -> [a] -> [a]
+
+-- Du kan få ytterliggare information om något namn genom att använda `:i`
+
+> :i (+)
+class Num a where
+  (+) :: a -> a -> a
+  ...
+    -- Defined in ‘GHC.Num’
+infixl 6 +
+
+-- Du kan även köra alla handlingar av typen `IO ()` direkt i tolken
+
+> sägHej
+Vad är ditt namn?
+Kompis!
+Hello, Kompis!
+
+```
+
+Det finns mycket mer att upptäcka med Haskell, inklusive typklasser och monader.
+Vilka är de stora idéerna som gör Haskell till det roliga programmeringsspråket
+det är. Jag lämar dig med ett sista exempel; En implementation av quicksort:
+
+```haskell
+qsort [] = []
+qsort (p:xs) = qsort mindre ++ [p] ++ qsort större
+    where mindre  = filter (< p) xs
+          större = filter (>= p) xs
+```
+
+Det finns två populära sätt att installera Haskell på: Den traditionella [Cabal sättet](http://www.haskell.org/platform/), eller det nyare [Stack sättet](https://www.stackage.org/install).
+
+Du kan finna vänligare och/eller djupare introduktioner till Haskell på engelska
+från:
+[Learn you a Haskell](http://learnyouahaskell.com/),
+[Happy Learn Haskell Tutorial](http://www.happylearnhaskelltutorial.com/) eller
+[Real World Haskell](http://book.realworldhaskell.org/).